Heidegger är en av de stora filosoferna, men han står i skuld till Husserl.
Husserl föddes 1859 i en judisk familj..
Vid 27 års ålder lät han döpa sig
Året därpå gifte han sig med Malvine Charlotte som också konverterade till kristendomen. De fick tre barn, varav en son stupade i Verdun 1916.
Han är en av de okända föregångsmännen inom filosofins historia och blev professor i Heidelberg.
Heidegger beundrade honom, såg upp till honom och studerade för honom. Hans stora bok ”Sein und Zeit” dedikerades till Husserl 1927. Året därpå pensionerades Husserl och blev Emeritus med ett eget rum på universitetet.
Heidegger blev då professor i filosofi
1933 kom nationalsocialismen till makten och Heidegger blev rektor för universitetet i Heidelberg.
Husserl utestängdes i och med detta från universitetet, portförbjöds av Heidegger. Han dog isolerad, i ensamhet 1938.
Likafullt är Heidegger en stor filosof. Det är egendomligt att behöva hantera två så skilda sidor i en människas väsen. En sådan kulturkrock. Heidegger avgick efter ett år. Vad tänkte han, vad kände han?
Filosofin består av en kedja av tankar från tidigare tänkare. I detta fallet rör det sig om vad vi kan veta och inte veta. Den stora slutpunkten är Kant: Vår hjärna strukturerar en värld genom de förnimmelser den får utifrån. Från yttervärlden som vi aldrig kan nå eller veta något om.
Sedan hakar Husserl på:
Jag måste erkänna att jag bara förstår fragmentariskt av vad Husserl menar men ungefär så här, enligt min älsklingsbok, Magee: Låt oss inte fördjupa oss i olösliga problem om medvetandeobjektens självständiga existens. Det är däremot absolut säkert att de existerar som medvetandeobjekt för oss. Låt oss därför undersöka vårt medvetande och dess objekt och strunta i yttervärlden.
Heidegger går vidare: Vi lever integrereade i denna värld av något slag. Det är inte kunskapen om yttervärlden som är det viktiga utan gåtan EXISTENSEN. Låt oss analysera vårt medvetande om vår egen existens. Han kommer till slut fram till :
- Vårt vara är tid.Vi är förkroppsligad tid, människor är inkarnerad tid.
- Vi skyndar in i en okänd framtid och gör val utan att veta. Ångest och skuld är därför vår lott.
Sedan kommer Sartre och Camus.
6 kommentarer:
Husserl utestängdes i och med detta från universitetet, portförbjöds av Heidegger. Han dog isolerad, i ensamhet 1938.
Likafullt är Heidegger en stor filosof. Det är egendomligt att behöva hantera två så skilda sidor i en människas väsen. En sådan kulturkrock. Heidegger avgick efter ett år. Vad tänkte han, vad kände han?
Ja, jag får aldrig tid att LÄSA om filosofi (särskilt nu när man måste hålla reda på en massa bloggar oxå...) - jag känner intuitivt dock att jag är något på spåren om EXISTENSEN, varat - det har alltid varit något högst påtagligt för mig.
Sedan tänker jag ju inte bara på Husserl utan även på Hanna Arendt -
After World War II she returned to Germany and worked for Youth Aliyah. Later she resumed relations with Heidegger, and testified on his behalf in a German denazification hearing.
Heidegger kanske var som Hitler - en person vars handlingar på avstånd bara verkar motbjudande - men tydligen enligt t.ex. Albert Speer hade Adolf H. en stark personlig lyskraft!?
Heidegger: Han hade förståss en personlighetsprofil med ett bländande intellekt men med defekter i andra begåvningsvariabler. Sammansatt och komplex som alla andra människor. Han kanske vid sidan om sin briljans var äregirig eller känslomässigt flack eller fantasilös eller hänsynslös eller ”egotrippad”. Eller så intalade han sig att hans ställningstagande inte spelade någon roll, Husserl skulle ha blivit utestängd under alla omständigheter. Eller så trodde han allvarligt att en nation måste hållas ren och att hans vän måste offras. (Det trodde nog många, det var nämligen en vetenskaplig sanning i Europa).
Jag undrar: Vad sade han till Husserl och hur sade han det?
Hans relation till Hanna Arendt är också intressant och gåtfull.
Det skulle kunna skrivas ett teaterstycke om dessa komplicerade möten med märklig vänskap och kärlek i en mörk och händelserik tid där allt ställdes på sin spets.
Hans relation till Hanna Arendt är också intressant och gåtfull.
Eller snarar Hannas till honom!
Med tanke på hans handlingssätt mot Husserl, och det faktum att HA som judinna var tvungen att emigrera till USA - är det ju märkligt att det är HON som återtar kontakten med H. när hon efter kriget återvänder till Tyskland.
Men det kanske är så att genialt begåvade människor har så få dugliga samtalspartners att lite sociala tillkortakommanden är försumbara jämfört med nöjet att få svinga sig upp i metafysikens alplandskap
Läs t.ex SvD-understreckaren
Apropos Gödel:
Första gången jag hörde talas om honom var när jag och Per på 80-talet blev hembjudna till en kollega på barnkliniken som bodde i Svanshall. Hennes man var ceylonesisk tamil, som först hade börjat studera nationalekonomi i Japan. Han hörde då talas om Knut Wiksella och for genast till Lund för att fullfölja sina studier. Det var då de träffades och äktenskap ingicks.
Han var vid tillfället gästprofessor , troligen i nationalekonomi i Florens.Med på middagen var en brittisk kollega. De talade oavbrutet,RWL*, om Gödel, Escher, Bach.
Jag har ända till nu inte givit Gödel en tanke - då var jag fullt upptagen med att förkovra mig som orienterare!
Knut Wicksell ska´de ju va´!
Det som lockade Vela, som han hette, uttryckte han så här "He was a rebell!"
RWL = Roaring With Laughter
LOL = Lauphing out Loud etc
Det är mycket man ska´hålla reda på...
Det skulle kunna skrivas ett teaterstycke om dessa komplicerade möten med märklig vänskap och kärlek i en mörk och händelserik tid där allt ställdes på sin spets.
Jovisst - ad modum PO Enquist
En BOK tror jag redan Hannas förhållande till H. blivit - det är nog från recensionen i SvD jag hämtat mina, bristfälliga, men dock kunskaper.
Skicka en kommentar