måndag 27 augusti 2007

Min konsthistoria del 1


Vad är viktigt och betydelsefullt i våra liv?
Makt och rikedom är påtagligt.
Likaså att uppfinna och att upptäcka.
Det är värdefullt.

Godhet.
I alla former, när vi träffar på den.

Så har Gud planterat in i våra hjärnor:


  • Kärlek till våra barn, till vår familj, till det andra könet

  • Ett behov att tillhöra en grupp, ett sammanhang

Det kan vi väl gå med på är betydelsefullt.
Men sedan då?
Att vara begåvad, plikttrogen, arbetsam, vacker?
Visst.
Alla våra olika intressen då?
Att samla frimärken,att tycka om idrott och att hoppa höjd, att tycka om musik och spela musik, att tycka om bilder och att fotografera och måla, att läsa och skriva böcker, att se på fåglar och naturosv i all oändlighet.
Vart och ett av dessa är betydelsefullt för några få eller för många, men inte för alla.
Så är det, utan rangordning.
Alltså, jag älskar konst, är besatt av den.
Fullständigt meningslöst, det finns inga överlevnadsvärden i det.
Dessutom: Vad som är god konst går inte att definiera, det går inte att mäta. Det är inte ens säkert att ”god konst” finns, över huvud taget. God konst är vad ”konstmaffian” (konsthistoriker, konstkritiker, konstvetare, gallerister) bestämt är god konst.
I motsats till förr då man ansåg att konst var Gudabenådat och att Gud talade genom konstnären.

Det tycker jag fortfarande, mot allt vetande och förstånd.
Men jag har en dubbel bokföring och jämför med höjdhoppning.

Jag skall alltså försöka hoppa 2,36, om jag får lite respit av Gud.
Jämfört med de gamla mästarna som klarade 2,45.

Mina världsmästare på den nivån:
Först runt år 1300, Giotto, Simone Martini och Lorenzetti.
De får benämningen för deras passionerade berättarkonst, fylld av det djupaste allvar och med färger som om det vore musik.
De flesta stora konstnärer genom tiderna tecknar vackra bilder som de sedan pliktskyldigast färglägger.
Några enstaka få har begåvning att behandla färgen som musik, med Gudomliga klanger och säregna harmonier.
De tre ovanstående har både den stora berättarkonsten och kolorismen i sina händer.


De kan tillsammans ses i kyrkan i Assis

2 kommentarer:

den blyga sa...

Vi hade turen att vara i Assisi FÖRE branden!

Människans behov av att uttrycka sig i bild är ju "medfödd" - det finns tydligen mångtusenåriga grottmålningar i Afrika.
Denna är från Lascaux i Frankrike.

Varför?
Ja varför avbildar vi?
Det tycks vara lika naturligt för människan som att uttrcka sig med språkljud.
Bland våra 11 barnbarn är det särkilt Moa, nu 7, för vilken tecknandet är som ett behov...
Musiken är ju en annan uttrycksform för dem med den fallenheten!

den blyga sa...

Apropos kommentarer:
Prova att kommentera på Din EGEN blogg här till att börja med - gå sedan vidare enligt mejlöversänd anvisning - så får vi se om vi kan ringa in "felet"!
Du har ju kommenterat på den djefla mannens blogg. I värsta fall får vi anlita honom.