söndag 28 oktober 2007

Min konsthistoria del 4

Runt 1460 verkade i norr, i Nederländerna, van der Goes och Memling.

Hugo van der Goes har länge varit min favorit
men Memling är lika stor.

Och samtidigt i Italien:
Den vita, ljusa Piero della Francesca.
År 2000 reste vi till Arezzo för att se hans stora muralmålningar där.
Det var alltför hett, vi sökte svalka i en park medan vi väntade på att kyrkan skulle öppna.
Dagen efter fyllde Gunnel 60 år. Vi bodde då i Montepolliciano.

Giovanni Bellini.





Och den mörka, annorlunda Mantegna.

3 kommentarer:

den blyga sa...

Spontant:Mantegna
Jag är ju inte så påläst - går på intuition och det som jag lärt mig av far...
Jag har en typisk kvinnlig approach - tycker om att läsa biografin.
En bok jag har läst är den om Caravaggio inspirerad av min fars fascination av en tavla av denne på Wienutställningen i Köpenhamn 1948?
Men jag föregriper handlingen 100 år!

H. H. sa...

Jag är inte säker på att jag kommer fram till Caravaggio. Han är unik, en föregångsman, han förde in något nytt i konsten, mörkret och ljuset. ett ensamt geni med ett vilt och dystert öde. Men i mitt huvud så klarade han bara 2.44 i höjdhopp. I am sorry.
Kanske måste jag omvärdera detta. Kanske har jag mätt fel.

den blyga sa...

2.44 i höjdhopp.
Hm, världsrekordet är på 2.45 - vem är då det?

För mig är inte C. den störste utan bara en vars öde jag satt mig in i genom boken. Särskilt gillar jag honom för att han föddes samma år som slaget vid Lepanto! - där för övrigt Cervantes var med.
deltog Cervantes som menig i ett par slag till sjöss, bland annat i slaget vid Lepanto där han skadade sin ena hand av ett muskötskott. Därav hans öknamn "El Manco de Lepanto" (spanska ”den enarmade från Lepanto”). Han tillfångatogs av algeriska fristyrkor och tillbringade i Algeriet fem år i fångenskap med fyra misslyckade flyktförsök.
Efter återkomsten gifte han sig med den 16-åriga Catalina de Salazar. Eftersom han hade svårt att få anställning började han skriva dramer som inte gjorde några större avtryck i litteraturhistorien och flera har gått förlorade. Med tiden blev han spannmålskommissarie i Sevilla


Jag fascineras av den här sortens kulturella samband.
När det gäller konst från äldre (nåja) tider, tyckte jag - efter läsandet av Lars Gustafssons bok Sigismund ,att visiten i Colmar och besöket vid Mattias Grünewalds Isenheimaltare var en höjdpunkt.
Detta förstärktes vid läsandet av boken om M.Luther Munken som gjorde uppror- där det framkommer att Mathis der Mahlers framställning av sina motiv är djupt påverkat av den politiska stämningen i Tyskland i början av 1500-talet.
Men för närvarande håller jag ju på med 1100-talet - se min blogg!