måndag 9 april 2007

söndag 8 april 2007

I norra Bohuslän 2

Just som våren hade vågat sig fram, fåglarna sjöng för fulla halsar, blommarna tittade upp ur sin vintersömn och vi hade målat och satt båten i sjön så kom snön.



lördag 7 april 2007

I norra Bohuslän

Är detta allt?

Rossö, i det karga Bohuslän, där
den Schartauanska väckelsen drog fram mot bakgrunden av ett hårt liv, fattigdom och ensamhet :

Människan kan inte förtjäna frälsningen genom goda gärningar eller fromt beteende . Hon skall förlita sig på Guds fria och oförskyllda nåd och förbli i sin gärning under trofast arbete och bön.
Arbetet var speciellt i Guds dolda plan med ens liv. Man skulle sträva och arbeta så länge en orkade. Och reda sig själv.
Varje människa har sin unika uppgift. På denna plats i tillvaron skall man förbliva och så samvetsgrant och flitigt som möjligt utföra sin dagliga gärning.
Man skall inte beställsamt blanda sig i andras gärning utan hålla sig till sitt.


Guds nåd är fri men varje människa har ansvar för sitt liv och måste välja om och hur man mottager nåden. Man kan inte skylla ifrån sig på andra eller på olyckliga omständigheter.

Man levde i en tro med stränghet och stora krav. Med Kristus som förebild arbetade man i den dagliga kallelsen som om varje dag var den sista. Alltid på väg till målet: det eviga livet.
En helig utmätt tid, där varje dag är dyrbar tills cirkeln sluts och man får avlägga det jordiska och gå in i evighetens nu.

tisdag 3 april 2007

Kustliv 2






I Nordnorge, under 1700-1800 och början av 1900-talet. De flesta nordlänningar stod i hopplös skuld till handelsmän. Dödsbona hade i genomsnitt 2 daler i underskott. Det var fisket som slog fel, det var orimliga skatter, det var Gud som straffade genom naturen och lät snön ligga kvar fram till midsommar.

Det var stora familjer med 6-12 barn. Och så TBC som drabbade 30-50 per 10.000 invånare och drunkningsdöden 20 per 10.000.

Husen var kalla.
Mödradödligheten, spädbarnsdödligheten, barnsjukdomarna, den vanliga lunginflammationen. Oäkta barn. Alkoholen.

De som bodde vid kusten och på öarna, de svalt åtminstone inte, de hade alltid fisk. Det var värre för dem som bodde längre in i landet.

Det fanns ett kvinnoöverskott. Varför? Flyttade männen i större omfattning än kvinnorna, nu är det tvärtom. Amerika var en utväg. Eller dog männen?

Bara så här dystert kunde det väl inte vara?

I Nordnorge är det så vackert att man tappar andan. Men för en tonåring utan framtidsutsikter annat än att arbeta i fattiga förhållanden som sina föräldrar, gifta sig och få en stor barnaskara som de knappt kunde ta hand om, vad tänkte de för 100 år sedan. Vad drömde de om? Såg de naturens skönhet?

Är människan sådan att hon anpassar sig och är nöjd. Beror det på personligheten. (Schopenhauer skrev att det viktigaste i livet är att man fötts optimist.)
Lever man i sin lilla värld och kan se glädjeämnen trots allt. Jag undrar.

måndag 2 april 2007

Kustliv



Som barn bodde vi mycket hos morfar på ostkusten. Han var född 1866 och hade arbetat sig upp från ingenting till att bli en rik affärsman. Ute i Bråviken köpte han ett stort sommarhus som låg vid vattnet tillsammans med andra större sommarvillor. Här dröjde sig sekelskiftet kvar.

Strax ovanför skogen och berget fanns ett litet samhälle och där fanns under 40-talet fattigsverige. Stora familjer, fiske och dagsarbete i skogen, på gårdarna och i marmorbrottet. Jag lekte med barnen, jag var inne i stugorna. Jag lade på minnet, jag kommer ihåg men jag var för liten då för att förstå. På 50-talet förändrades Sverige.

Nu bor vi i norra Bohuslän. På 60-talet fanns det fortfarande rester kvar av de gamla fiskesamhällena.

Dessutom arbetar jag regelbundet ute vid kusten uppe i Nordnorge. Här är bergskedjan de sju systrarna, på andra sidan bor jag.

Jag undrar ständigt över hur männikor levde här i kustområdena för 100 år sedan, framför allt den fattigare delen av befolkningen.

Jag lånar och köper böcker, men jag har svårt att hitta beskrivningar om just detta.

söndag 1 april 2007


Det första försöket:
På Rossö är det fortfarande vårvinter. Några blommor försöker titta upp men inte mer. Varmt på dagarna och kallt på nätterna.
Men fåglarna är i full gång och måsarnas skrik följer oss från tidig morgon, Guddomligt.
Båten är skrapad och primad.