Kristus uppståndelse

I Nordeuropa, i mitten av 1400-talet, i Nederländerna, är Gud allsmäktig, en människas liv blåses ut som flamman på en tändsticka. Hon måste underkasta sig och följa hans bud. Allt är till för hans härlighet och vårt liv här på jorden en tillfällighet i väntan på döden, domen och det som är därefter.
Dirck Bouts berättelse om Jesu uppståndelse är representativ för denna livssyn och religiositet. Jesus har visserligen övervunnit döden, men han är fylld av bedrövelse och tyngd av alla våra synder





I Italien är det annorlunda. Kanske är det det varmare och soligare klimatet, kanske nya idé-strömningar om individualitet och nya horisonter.
Piero della Francescas ”uppståndelse” är kraftfull på alla plan. Kristus står segerviss. Människorna är inte enbart kuggar längre i Guds maskineri. Nya tider stundar, vi skapar våra egna öden.
Denna bild av Piero della Francesca har Aldous Huxley utnämnt till världens främsta tavla någonsin.
Jag kan inte avgöra för min del om den ena av dessa två är vackrare eller starkare än den andre. De är så väldigt olika
Det började kanske i Italien men det var i Nordeuropa som vår moderna kultur spirade och tog fart: Upplysningen, empirismen, det vetenskapliga tillvägagångssättet och sekulariseringen.