I Nordnorge, under 1700-1800 och början av 1900-talet. De flesta nordlänningar stod i hopplös skuld till handelsmän. Dödsbona hade i genomsnitt 2 daler i underskott. Det var fisket som slog fel, det var orimliga skatter, det var Gud som straffade genom naturen och lät snön ligga kvar fram till midsommar.
Det var stora familjer med 6-12 barn. Och så TBC som drabbade 30-50 per 10.000 invånare och drunkningsdöden 20 per 10.000.
Husen var kalla.
Mödradödligheten, spädbarnsdödligheten, barnsjukdomarna, den vanliga lunginflammationen. Oäkta barn. Alkoholen.
De som bodde vid kusten och på öarna, de svalt åtminstone inte, de hade alltid fisk. Det var värre för dem som bodde längre in i landet.
Det fanns ett kvinnoöverskott. Varför? Flyttade männen i större omfattning än kvinnorna, nu är det tvärtom. Amerika var en utväg. Eller dog männen?
Bara så här dystert kunde det väl inte vara?
I Nordnorge är det så vackert att man tappar andan. Men för en tonåring utan framtidsutsikter annat än att arbeta i fattiga förhållanden som sina föräldrar, gifta sig och få en stor barnaskara som de knappt kunde ta hand om, vad tänkte de för 100 år sedan. Vad drömde de om? Såg de naturens skönhet?
Är människan sådan att hon anpassar sig och är nöjd. Beror det på personligheten. (Schopenhauer skrev att det viktigaste i livet är att man fötts optimist.)
Lever man i sin lilla värld och kan se glädjeämnen trots allt. Jag undrar.
Det var stora familjer med 6-12 barn. Och så TBC som drabbade 30-50 per 10.000 invånare och drunkningsdöden 20 per 10.000.
Husen var kalla.
Mödradödligheten, spädbarnsdödligheten, barnsjukdomarna, den vanliga lunginflammationen. Oäkta barn. Alkoholen.
De som bodde vid kusten och på öarna, de svalt åtminstone inte, de hade alltid fisk. Det var värre för dem som bodde längre in i landet.
Det fanns ett kvinnoöverskott. Varför? Flyttade männen i större omfattning än kvinnorna, nu är det tvärtom. Amerika var en utväg. Eller dog männen?
Bara så här dystert kunde det väl inte vara?
I Nordnorge är det så vackert att man tappar andan. Men för en tonåring utan framtidsutsikter annat än att arbeta i fattiga förhållanden som sina föräldrar, gifta sig och få en stor barnaskara som de knappt kunde ta hand om, vad tänkte de för 100 år sedan. Vad drömde de om? Såg de naturens skönhet?
Är människan sådan att hon anpassar sig och är nöjd. Beror det på personligheten. (Schopenhauer skrev att det viktigaste i livet är att man fötts optimist.)
Lever man i sin lilla värld och kan se glädjeämnen trots allt. Jag undrar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar