I norra Bohuslän

Är detta allt?

Rossö, i det karga Bohuslän, där
den Schartauanska väckelsen drog fram mot bakgrunden av ett hårt liv, fattigdom och ensamhet :

Människan kan inte förtjäna frälsningen genom goda gärningar eller fromt beteende . Hon skall förlita sig på Guds fria och oförskyllda nåd och förbli i sin gärning under trofast arbete och bön.
Arbetet var speciellt i Guds dolda plan med ens liv. Man skulle sträva och arbeta så länge en orkade. Och reda sig själv.
Varje människa har sin unika uppgift. På denna plats i tillvaron skall man förbliva och så samvetsgrant och flitigt som möjligt utföra sin dagliga gärning.
Man skall inte beställsamt blanda sig i andras gärning utan hålla sig till sitt.


Guds nåd är fri men varje människa har ansvar för sitt liv och måste välja om och hur man mottager nåden. Man kan inte skylla ifrån sig på andra eller på olyckliga omständigheter.

Man levde i en tro med stränghet och stora krav. Med Kristus som förebild arbetade man i den dagliga kallelsen som om varje dag var den sista. Alltid på väg till målet: det eviga livet.
En helig utmätt tid, där varje dag är dyrbar tills cirkeln sluts och man får avlägga det jordiska och gå in i evighetens nu.