De som viskade

De som viskade av Orlando Figes

Min dotter är operasångerska, konstnärligt ansvarig för musik och skådespelare på familjens teater, regissör, översättare, manusförfattare, 5-barnsmamma och aktiv socialdemokratisk politiker. Hon och hennes make driver en opera, Regina, utan några samhälliga bidrag och är därför ständigt jagade av banker och skattemyndigheter, men de har överlevt i snart 15 år. Stresståliga och beundransvärda.

Det finns en förhistoria:

Efter musikkonservatoriet i Köpenhamn begav hon sig till London under några år. Hon försörjde sig som sångerska, upplevde skuggsidan i det engelska samhället och kom hem som kommunist. Gifte in sig i en konservativ juristfamilj och slutade som en socialdemokratisk politiker.

Den ryska historien i boken ”De som viskade” har också en förhistoria.

Liberalismen och industrialiseringen i England under det tidiga 1800-talet var en grym och hänsynslös exploatering av de fattiga folkmassorna. Marx och Engels upplevde detta.

I Ryssland var likaså den stora bondebefolkningen extremt fattig och också industriproletäriatet.

1917 lyckades en liten starkt idealistisk grupp genomföra en oblodig kommunistisk revolution och ta den absoluta makten i Ryssland.

Hur kunde det sedan gå så snett?

Regimens väg kantades av ofattbara umbäranden: Första världskriget (3,8 miljoner döda och 5 miljoner sårade), det extremt grymma inbördeskriget, hungersnöden (5-8 miljoner döda). Sedan kom andra världskriget som slog sönder samhället: 26 miljoner döda, 18 miljoner sårade, 4 miljoner försvunna, 20 miljoner hemlösa, 100 miljoner undernärda, 1700 städer och 70.000 byar totalförstörd.

Man tog total kontroll över media, skolor, arbetsplatser och genomförde en polisstat med ett heltäckande angiverisystem (5-20% var angivare plus de som var frivilligt lojala, de som utnyttjade systemet för sin karriär eller annan vinning).

De unga generationerna blev totalt indoktrinerade och de äldre blev tysta.

All opposition skulle undanröjas: Utrensningarna var omfattande. Man ansåg att om 5% av de arresterade var skyldiga så var 95% oskyldiga att offra ett gott pris. 25 miljoner fördes till arbetsläger eller avrättades. Rädslan och tystnaden var utbredd.

Man införde en kommunistisk arbetarideologi med lojalitet mot staten, partiet och revolutionen före lojaliteten mot familjen. Det var en ideologi med pliktmoral. Man skulle lyda, tjäna, försaka och tro. Och det var ett krig mot det gamla samhället, mot familjen, kyrkan, handelmännen och framför allt mot bönderna (60 miljoner bönder tvingades in i kolchoser, 10 miljoner fördrevs och 6 miljoner fördes till arbetsläger)

Familjerna slogs sönder och barnen övergavs. Det var en klar politik att de arresterades familjer skulle brytas upp, hustrurna tvingades ta avstånd från sina män och oftast arresterades även dessa. Barnen skickades till primitiva barnhem Alla familjer med någon arresterad medlem stöttes ut ur gemenskapen och samhället. Far-och morföräldrarna försökte ofta att hjälpa och att i hemlighet och med fara ta hand om barnen. Också några enstaka människor i det sovjetiska samhället försökte hjälpa men de allra flesta tog avstånd.

Nya kulturer skapades med nya värderingar: En ny hierarkisk elit av 2,4 miljoner statstjänstemän, barnhemsbarnens livssyn (djungelns lag, kollektivismen, att bli mönstermedborgare och att ta avstånd från sina föräldrar var det enda sättet att komma in i samhället igen). Klasstillhörigheten betydde allt. Så småningom försvann det spartanska idealet hos eliten och man återgick till en familjekultur med så mycket bekvämlighet som det var möjligt. Bostadsbristen var emellertid gigantisk. Varje familj hade knappt ett rum till förfogande och oftast mycket mindre. Detta skapade också ett nytt sätt att leva: utan privatliv.

Nu kommer det allra mest gåtfulla, intressanta och lärorika i hela denna historia.

Alla familjer hade någon i släkten som de kände väl som hade blivit arresterad som folkets fiende eller spion.

Trots detta var de allra flesta, och alla i generationerna under 30 år, övertygade om att de arresterade och dömda var skyldiga och behandlade dem och deras familj därefter.

När man lever i ett samhälle och växer upp i det så finns det tydligen bara en verklighet att förhålla sig till. I våra hjärnor finns inga alternativ. Vi ser med samhällets eller vår ”samhällsgrupps” ögon fastän ”verkligheten” runt omkring skriker att det stämmer inte. Men vi kan inte se.

Biologerna hävdar att vår hjärna har en struktur som ”väntar” på att fyllas med ett språk och på samma sätt omgivningens värderingar. Detta blir vårt sätt att se och tänka, hur ”den verkliga verkligheten” än ser ut.

Det måste naturligtvis vara samma mekanism i verksamhet i våra liv och i vårt samhälle. Vi måste fråga oss och tänka efter: Vad är det vi ser och inte ser och vad är det vi tänker och inte tänker.

Detta är bakgrunden i denna bok.

Nu kommer det oerhört gripande och fantastiska i denna bok:

Alla de många människoöden som man får följa. Usla, tragiska, olyckliga, goda, lyckosamma. Hela spektret av människokaraktärer från ondska till godhet. Under ofattbart dramatiska omständigheter. Människorna och livet vid sina yttersta gränser.

Jag drar efter andan om och om igen.