En resa till Kina under april 2007

Jag har plötsligt inget bredband så jag visar inga bilder på ett tag. (Jag hade Spray som köptes upp av Glocalnet. Då fick jag ett brev som hälsade mig välkommen till Glocalnet, men de skulle halvera min hastighet och dubbla priset!!!)

Version nr1:

”När Kina vaknar kommer världen att darra”.
Det kände vi in i märgen.
Vi tappade nästan andan av den enorma kraften och dynamiken i moderniseringen av storstäderna som vi passerade.
Det kunde ha varit amerikanska städer. De var klädda som vi, de hade bilar som vi och skyskrapor som i New York. Och överallt byggdes det. Hälften av världens byggkranar finns i Shanghai.
Det var en beundransvärd arkitektur , det var rent och snyggt. (Det har nu kommit en lag som dessutom förbjuder spottning.) De kinesiska männen och kvinnorna var vackra. Och överallt pågick kommers.
Ja, Väst kommer att bli överflyglade av Kina.
Hade jag varit 20 år så hade jag lärt mig kinesiska och flyttat till Kina för att få uppleva denna explosionsartade utveckling.
Vi såg de storslagna historiska kulturbyggnaderna i Beijing, kinesisk opera, akrobatik, den kinesiska muren och den folkliga levande kulturen i parken vid det himmelska templet.
Vi såg sidentillverkning, keramik och emaljtillverkning. Pärlodling.

Vi besökte Shanghai, Kinas största stad med 19 miljoner invånare, det rika Hanshou, Suzhou och de vackra städerna Guilin och Jangshou, omgivna av sina milsvida bergsformationer, utmejslade som sockertoppar.

Vi var i Tong Li, Kinas Venedig och vi såg den första kejsaren Qings döda armé i terrakotta utanför Xian.
Men framför allt upplevde vi den heta pulsen i det moderna stadslivet.

Version nr2

Vad såg vi egentligen? Vad upplevde vi?
I turiststråken kunde vi klara oss men utanför var vi hjälplösa. Språket och oerfarenheten av en mycket annorlunda kultur och de avgrundsdjupa skillnaderna i levnadsvillkor gjorde oss oförmögna.
Under ytan finns en värld som var oåtkomlig för oss. Man kan ana den och man kan läsa sig till den men närmare kommer man inte, åtminstone inte utan att råka illa ut.
Det är ett land med total statlig kontroll men med stor individuell frihet under förutsättning att men håller sig inom de politiska ramarna. Med en marknadsekonomin som har satt igång en process som givit hundratals miljoner kineser en begynnande välfärd och många en enorm rikedom.
Men de traditionella strukturerna i byarna och familjerna håller på att brytas sönder.
Växande klyftor, hundratals miljoner av arbetssökande bönder, konkursmässiga statliga fabriker som kan ge ytterligare hundratals miljoner arbetslösa, en rå och naken kapitalism med exploatering av billig arbetskraft som inte har något att sätta emot, korruption, kriminalitet, rättsröta och prostitution. Parat med den vanliga fattigdomen ute i de efterblivna landsdelarna, med svält och vanvård. Systemet är i gungning. Den officiella arbetslöshetssiffran på 4 % är extremt verklighetsfrämmande.
Allt detta just under ytan av storstädernas framgångssaga.
I Beijings och Shanghais bakgator: Var försiktiga. Kampen för att överleva är hård.
Också straffen för kriminalitet är hårda, det finns 5000 arbetsläger av Gulagtyp..

Och tiggarna?
Borde vi ha givit dem småpengar?

• Det sades att alla handikappade får socialvård i de regioner som de är skrivna i: Cirka 500 yuan i månaden. Om detta stämmer vet vi inte. Det sociala nätverket och den traditionella familjestrukturen håller på att brytas sönder. Hur sedan den sociala servicen skall bekostas är oklart och lagar efterföljs ofta dåligt ute i regionerna. Det finns kommunalpampar som styr efter sitt eget huvud och sin egen penningbörs och det finns traditionellt ett avståndstagande till avvikande i Kina ( i vilken mänsklig hjärna finns inte det?) Det har påvisats långt gången vanvård på barnhem för föräldralösa, fram för allt när det gäller handikappade. (Det är inte länge sedan vi såg samma sak i Östeuropa och om vi går lite längre tillbaka också i Sverige. Vi skall inte förhäva oss.)
• Det sades att tiggarna kunde få ihop 100 yuan om dagen. Tog sig dessa gravt handikappade människor till storstäderna i denna förhoppning? Hur vet vi detta? Jag såg ingen som gav något.
• Det sades att om vi gav något till en tiggare så skulle det dyka upp 30 nya ur intet. Det kan hända, men det fanns också relativt ensamma tiggare.
• Turisterna är tillsagda att inte ge något. Det är ett bekymmer för turistindustrin och det skall bli OS nästa år. Och det finns hundratals miljoner behövande och fattiga. Hur skall vi hantera detta?

Ändå, jag borde ha varit mer givmild. Jag ångrar denna snålhet, eller snarare, att inte ha reflekterat bättre.

Det är ett land med två kulturer, en modern stadskultur och en fattig efterbliven, eftersatt landsbygdskultur, blandat i varandra. Regimen, Presidenten Hu och premiärministern Wen har gigantiska problem att hantera.
.
Det kommer en version nr3. Jag fick en sådan lust att förstå det land vi passerade så jag läser nu parallelt:
Röd åklagare
Miljoner sanningar
Jan Wongs Kina
Kina för nyfikna
Rött damm
Babes i Beijing
Jag har också läst ”Vilda svanar”, ”Vid himmelens kant” "Draken vaknar", "Mei Wing. inga problem" och ”Mitt namn är Sune” (tror jag de hette)
Alla är riktigt bra och intressanta. Jag återkommer.